Tidigt imorse la mamma ett spår till Viggo som vi skulle gå vid 12.
Jag drog på mig mina nya Boberg brallor från Engelssons, en t-shirt
och mina spårhandskar och så gick vi. Precis när vi kommit såpass långt
att det var dags att ta på selen så ser jag att det börjar röra sig
ur stubben brevid oss. Oj, vad massa flugor tänkte jag.
Men sen ser jag ju att det är fan inga flugor utan ett moln med jordgetingar!
Rakt mot oss kom dom med inställning att döda..
Allting gick väldigt fort, om ens en millisekund efter att jag såg dom så
var dom på oss och Viggo började skrika, så vi sprang!
När surrandet försvann runt oss fick jag stoppa Viggo och börja plocka bort
dom små odågorna. En i hakan, en i läppen och två på huvudet var vad jag kunde se.
Jag hade två på underarmen och en som stuckit mig i fingret.

När vi lugnat ner oss bestämde jag mig för att försöka spåra i alla fall,
Det syntes att han ville så gärna men ofta stannade han för att dra huvudet
i backen och slicka sig runt munnen. Efter ganska mycket övertygelse
från matte så hittade han klöven men han var inte intresserad av att bära den,
vilket jag förstår mycket väl.
Så för första gången i världshistorien fick jag bära hem klöven..

Just nu ska han få vila och jag ska hålla honom under uppsikt då jag inte
vet säkert om han blev stucken i munnen, jag kollade men såg inget.
Såg bara att han högg efter dom i självförsvar, så det känns säkrast att
hålla lite koll.. Men vilken otur!

-Elin- Min lille grabb..