Spår i soluppgången


Igår kväll var vi ute och la spår, vi hann precis innan det blev
kolsvart.. Så, tidigt imorse var vi uppe för att spåra, jag fick
KÄMPA mig upp ur sängen och tänkte hela tiden såhär tidigt
går inte en normal tonåring upp för att spåra..
Men jag är som jag är!

För Viggos del gick det som vanligt bra, om jag får säga så.
Vi hade en liggtid på 12 timmar, två bloduppehåll på 20 meter
och en massa knäppa vinklar, vid en vinkel blev det lite snurrigt för honom,
men han löste det.
Dock fick han nog hjärnsläpp på slutet och det tog 2 minuter för honom
att HITTA klöven, han sniffade runt och jag väntade med berömmet
tills han markerade den. Han fick gå lös vid min sida hem med klöven
i munnen, två gånger fick jag stoppa honom när han skulle gömma den..
Suck, den hunden asså!

Till Valle la vi ett spår på ängen som fortsatte upp i skogen denna gången också,
tråkigt nog hade han för bråttom.
Vi har kommit överens om att vi ska göra Valles spår svårare,
för vid bloduppehållen saktar han farten och sänker nosen betydligt mer.
Vi ska alltså minska blodmängden och göra längre bloduppehåll och se om det
hjälper. Hoppas!



-Elin- Jag kan inte sluta tänka på dig!
2011-10-08 @ 16:08:06 Viltspår


Kommentarer

Kommentera här!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0