Stora framsteg, några små kvar


Det här med utfall vid hundmöten har ju Viggo
haft problem med sen långt tillbaka.
För ett tag sen skrev jag om att det nästan var helt borta,
och efter det började jag som jag gjort flera gånger innan
med att slappa till, och en dag kom det som en
blixt från klar himmel, problemet kom tillbaka
och det började kännas hopplöst.

Men, så var ju Roger här för inte så himla längesen,
men han visade mig inget nytt, han sa samma sak
som han alltid gjort om Viggos utfall och hur jag skulle
tackla dom. Men eftersom problemet inte försvunnit
så berättade han för mig, något som jag inte sett själv.
Och det var inte bara en sak, utan flera!
Jag spänner mig, kortar upp kopplet, saktar farten,
blir förbannad och kan sen inte släppa det
utan maler det i huvudet, fan fan fan, hund-****!

Allting, helt omedvetet. Eller jag var helt medveten om att
jag blev förbannad, inte så konsigt! Inget, jag upprepar inget
fungerade när Viggo fick syn på en hund, han låste sig totalt.
Jag kunde vända upp och ner på honom men han brydde sig inte.
Jag testade allt, ignorerade honom, uppehålla med godis, rycka i kopplet,
vända om och byta håll, jag la ner honom.. you name it! Jag hade testat allt!

Men, så fort Roger tog i kopplet och gick förbi hundar så började han
först som vanligt, men slutade tvärt när han sa till honom
Roger var lugn när han korrigerade Viggo, det var inte jag.
Jag var arg och frustrerad och det lyssnar inget djur på.

Så, jag fick öva på att gå i min vanliga takt, hålla kopplet
löst och bara slappna av. Lugn och bestämd, som Cesar säger.
Och snacka om att det har funkat! Ett bestämt nej brukar räcka nu.
Men vi har som sagt en bit kvar, när vi möter hundar nu så
börjar han flåsa som en tok, svansen åker upp och ibland morrar han.
Så fort jag säger nej så slutar han och tittar bort ifrån den andra hunden
Men beroende på hund, är det en hund som beter sig illa, då är det lite
svårare att bryta honom men är det en hund som är i balans och sköter sitt,
då går det skit bra. Så, vi har en del kvar att jobba med,
men jag kan inte förklara hur bra det känns nu.
Han blev alltså helt jävla galen bara av att se en hund på 20 meters håll.
Han flög upp på bakbenen i kopplet och skällde som en idiot!
Han kunde dessutom hålla på i evigheter, även fast den andra hunden gått förbi
för längesen! Och som sagt, inget funkade när jag blev förbannad och frustrerad.
Lugnet sprider sig som ringar på vatten ;)

-Elin- Hel nöjd med det!
2011-07-07 @ 22:43:37 Hundmöten


Kommentarer

Kommentera här!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0