Jo, en sak som stör mig en hel del
är folk som helt random stannar vid hundmöten!
Alltså, inte för att träna eller så.
För det bryr jag mig inte om, träna på bara!
Men, det händer jätte ofta att vid hundmöten
så ser jag att mötande hund tvärnitar och husse/matte
verkar tänka nehmen, okej vi stannar väl och tittar en stund då!

Men, nu kommer jag till det som verkligen stör mig!
När hunden stannar åker svansen upp, rakt upp!,
öronen riktas framåt, hunden höjer huvudet något
och sätter ögonen i mina hundar!
Och så står den, stilla stilla och helt tyst.. Tills jag och mina jyckar
är precis brevid.. Då jävlar! då skuttar hunden fram!
Och matte/husse måste ha blixt reflexer för att hinna med!
Varför drar dom inte bara med sig hunden och fortsätter gå?
Eller, vad händer om en hund som gör så vid möten, möter en annan
hund som gör samma sak, då står dom där och mäter sig med varandra
tills någon av hundarna "tänker" nja, nu går vi!
Då blir det, om jag inte är född igår, så att den hunden tar initiativet.
Alltså inte ägaren.. Jag vet inte, varför stannar man? Varför tar man inte bara
med hunden och fortsätter som vanligt? Eller går i en båge runt dom som man möter
om hunden tycker det blir jobbigt att mötas rakt imot varandra.
Nej, kära hundägare! Det här gillar jag inte alls..

-Elin- Har detta hänt er?

Det här med utfall vid hundmöten har ju Viggo
haft problem med sen långt tillbaka.
För ett tag sen skrev jag om att det nästan var helt borta,
och efter det började jag som jag gjort flera gånger innan
med att slappa till, och en dag kom det som en
blixt från klar himmel, problemet kom tillbaka
och det började kännas hopplöst.

Men, så var ju Roger här för inte så himla längesen,
men han visade mig inget nytt, han sa samma sak
som han alltid gjort om Viggos utfall och hur jag skulle
tackla dom. Men eftersom problemet inte försvunnit
så berättade han för mig, något som jag inte sett själv.
Och det var inte bara en sak, utan flera!
Jag spänner mig, kortar upp kopplet, saktar farten,
blir förbannad och kan sen inte släppa det
utan maler det i huvudet, fan fan fan, hund-****!

Allting, helt omedvetet. Eller jag var helt medveten om att
jag blev förbannad, inte så konsigt! Inget, jag upprepar inget
fungerade när Viggo fick syn på en hund, han låste sig totalt.
Jag kunde vända upp och ner på honom men han brydde sig inte.
Jag testade allt, ignorerade honom, uppehålla med godis, rycka i kopplet,
vända om och byta håll, jag la ner honom.. you name it! Jag hade testat allt!

Men, så fort Roger tog i kopplet och gick förbi hundar så började han
först som vanligt, men slutade tvärt när han sa till honom
Roger var lugn när han korrigerade Viggo, det var inte jag.
Jag var arg och frustrerad och det lyssnar inget djur på.

Så, jag fick öva på att gå i min vanliga takt, hålla kopplet
löst och bara slappna av. Lugn och bestämd, som Cesar säger.
Och snacka om att det har funkat! Ett bestämt nej brukar räcka nu.
Men vi har som sagt en bit kvar, när vi möter hundar nu så
börjar han flåsa som en tok, svansen åker upp och ibland morrar han.
Så fort jag säger nej så slutar han och tittar bort ifrån den andra hunden
Men beroende på hund, är det en hund som beter sig illa, då är det lite
svårare att bryta honom men är det en hund som är i balans och sköter sitt,
då går det skit bra. Så, vi har en del kvar att jobba med,
men jag kan inte förklara hur bra det känns nu.
Han blev alltså helt jävla galen bara av att se en hund på 20 meters håll.
Han flög upp på bakbenen i kopplet och skällde som en idiot!
Han kunde dessutom hålla på i evigheter, även fast den andra hunden gått förbi
för längesen! Och som sagt, inget funkade när jag blev förbannad och frustrerad.
Lugnet sprider sig som ringar på vatten ;)

-Elin- Hel nöjd med det!

Idag är det fruktansvärt varmt, typ 24 grader och ingen vind.
I alla fall inte här..
Det blev ingen långpromenad imorse, var på tok för trött
när klockan ringde då jag bara sovit 6 timmar de senaste två dygnen.
Så jag slog ihjäl väckarklockan och somnade om,
och när jag vaknade var det pga värmen försent för en långpromenad.

Så jag blev plötsligt otroligt sugen på agility och packade min väska
med vatten, skål och leksak och gick ner till klubben,
det var inte en kotte där.. Viggo var redan varm när vi kom fram
så han fick vila i skuggan medans jag släpade fram några hinder,
och när jag håller på att bära fram tunneln ser jag en vit volvo
komma inrullande på parkeringen.

Ut ur bilen kliver en gubbe som raskt går runt bilen och öppnar
bagage luckan, öppnar grinden till buren och släpper ut sin hund.
Okej, tänkte jag. Jag sa bestämt till Viggo att sitta och sen
fortsatte jag med tunneln. Nyfiken som jag är så kikar
jag lite åt det hållet där gubben med hunden var och
då ser jag att han precis slänger iväg en leksak till sin hund,
som den fångar i samma ögonblick som den får syn på oss.
Hunden lägger in racer växeln och stormar mot oss.
Jag hör ägaren ropa typ "Kom hit!" med jämna mellan rum
utan annan anstats till att stoppa sin hund.
Nu kan jag se att det är en svart schäfer hane,
och nu har även Viggo sett den och han har rest på sig
så jag säger till honom ännu mer bestämt att sitta.

Precis då kommer schäfern som ett lokomotiv fram
mot Viggo och jag hinner ryta till ett NEJ samtidigt som
jag slänger mig på halsbandet och rycker
bort honom från Viggo. Nog för att schäfer hanar är stora
och starka men denna var dessutom fet.
Efter säkert flera minuter kommer ägaren spattserande,
"hit" ropar han och jag släpper hunden som springer
nästan hela vägen fram till sin ägare men vänder sen
tillbaka igen så att han också fick slänga sig på hunden.

Vid det här laget var jag för arg för att säga något,
så jag vände honom bara ryggen och gick
tillbaka till det jag höll på med.
Han bad inte ens om ursäkt!
Den här gubben kopplade sen sin hund, gick ett varv
runt planen och sen åkte han igen.
Mamma ringde lite senare och jag berättade vad som hände,
sen olyckan med Valle har både mamma och Per
blivit mer vaksamma så hon frågade ju först om Viggo mådde
bra och sen frågade hon varför jag inte sparkade hunden.
Jag vet inte, sa jag. Allting gick som vanligt så fort.
Jag skulle hellre vilja ge ägaren en spark i arslet.

Samtidigt så blir jag alltid så förbannad att jag liksom blir
handlingsförlamad. Detta är något jag tänker ändra på,
jag har tappat räkning för hur många gånger lös springade
hundar har rusat i 190 fram till mig och hundarna.
Roger säger alltid att han blir som matadoren i Fredinand
när han ser en lös springade hund påväg mot han och hans hundar.
"Gör det som krävs för att försvara dina hundar, Elin"
Och det tänker jag göra, nästa gång det kommer en lös hund springade
hund så spelar det ingen roll vad den har för avsikt, hälsa eller bita..
den får sig en spark så det står härliga till. Punkt slut

Detta misstaget har hänt mig en gång, och sen dess lovade jag
att aldrig låta det hända igen. Vi var ute och gick, Viggo var lös
vid min sida och det kom en tant med två hundar.
Allt gick bra tills jag tittade upp från Viggo och sänkte garden..
då rusade Viggo fram till denna stackars kvinna som hade en hund i varje
näve och kunde inte försvara sina hundar.
Vad jag gjorde var att vråla NEJ och kastade kopplet i arslet på Viggo.
Då stannde han, lade sig ner och rullade över på rygg.
Han har ALDRIG gjort om det igen!
Jag blev så arg och besviken på mig själv,
lovade att det aldrig ska få hända, dessutom vet jag inte
vad det är han springer fram till, en aggressiv eller rädd hund kanske?
Jag bad tanten så mycket om ursäkt men hon var med all rätt inte glad
utan gick bara iväg.

Men nog talat om detta, vi tränade agility så länge vi båda orkade i värmen
och sen gick vi hem igen. Väl hemma bytte jag i stort sett bara hund
och hämtade Valles dragsele och kättingar och gick en sväng med honom.
Nu har jag precis duschat av mig och ska käka lite sen lunch.
Ett långt inlägg idag, men man måste skriva av sig ibland :)

-Elin- Maaaaaaat...