Agility & idiot-ägare på klubben
Idag är det fruktansvärt varmt, typ 24 grader och ingen vind.
I alla fall inte här..
Det blev ingen långpromenad imorse, var på tok för trött
när klockan ringde då jag bara sovit 6 timmar de senaste två dygnen.
Så jag slog ihjäl väckarklockan och somnade om,
och när jag vaknade var det pga värmen försent för en långpromenad.
Så jag blev plötsligt otroligt sugen på agility och packade min väska
med vatten, skål och leksak och gick ner till klubben,
det var inte en kotte där.. Viggo var redan varm när vi kom fram
så han fick vila i skuggan medans jag släpade fram några hinder,
och när jag håller på att bära fram tunneln ser jag en vit volvo
komma inrullande på parkeringen.
Ut ur bilen kliver en gubbe som raskt går runt bilen och öppnar
bagage luckan, öppnar grinden till buren och släpper ut sin hund.
Okej, tänkte jag. Jag sa bestämt till Viggo att sitta och sen
fortsatte jag med tunneln. Nyfiken som jag är så kikar
jag lite åt det hållet där gubben med hunden var och
då ser jag att han precis slänger iväg en leksak till sin hund,
som den fångar i samma ögonblick som den får syn på oss.
Hunden lägger in racer växeln och stormar mot oss.
Jag hör ägaren ropa typ "Kom hit!" med jämna mellan rum
utan annan anstats till att stoppa sin hund.
Nu kan jag se att det är en svart schäfer hane,
och nu har även Viggo sett den och han har rest på sig
så jag säger till honom ännu mer bestämt att sitta.
Precis då kommer schäfern som ett lokomotiv fram
mot Viggo och jag hinner ryta till ett NEJ samtidigt som
jag slänger mig på halsbandet och rycker
bort honom från Viggo. Nog för att schäfer hanar är stora
och starka men denna var dessutom fet.
Efter säkert flera minuter kommer ägaren spattserande,
"hit" ropar han och jag släpper hunden som springer
nästan hela vägen fram till sin ägare men vänder sen
tillbaka igen så att han också fick slänga sig på hunden.
Vid det här laget var jag för arg för att säga något,
så jag vände honom bara ryggen och gick
tillbaka till det jag höll på med.
Han bad inte ens om ursäkt!
Den här gubben kopplade sen sin hund, gick ett varv
runt planen och sen åkte han igen.
Mamma ringde lite senare och jag berättade vad som hände,
sen olyckan med Valle har både mamma och Per
blivit mer vaksamma så hon frågade ju först om Viggo mådde
bra och sen frågade hon varför jag inte sparkade hunden.
Jag vet inte, sa jag. Allting gick som vanligt så fort.
Jag skulle hellre vilja ge ägaren en spark i arslet.
Samtidigt så blir jag alltid så förbannad att jag liksom blir
handlingsförlamad. Detta är något jag tänker ändra på,
jag har tappat räkning för hur många gånger lös springade
hundar har rusat i 190 fram till mig och hundarna.
Roger säger alltid att han blir som matadoren i Fredinand
när han ser en lös springade hund påväg mot han och hans hundar.
"Gör det som krävs för att försvara dina hundar, Elin"
Och det tänker jag göra, nästa gång det kommer en lös hund springade
hund så spelar det ingen roll vad den har för avsikt, hälsa eller bita..
den får sig en spark så det står härliga till. Punkt slut
Detta misstaget har hänt mig en gång, och sen dess lovade jag
att aldrig låta det hända igen. Vi var ute och gick, Viggo var lös
vid min sida och det kom en tant med två hundar.
Allt gick bra tills jag tittade upp från Viggo och sänkte garden..
då rusade Viggo fram till denna stackars kvinna som hade en hund i varje
näve och kunde inte försvara sina hundar.
Vad jag gjorde var att vråla NEJ och kastade kopplet i arslet på Viggo.
Då stannde han, lade sig ner och rullade över på rygg.
Han har ALDRIG gjort om det igen!
Jag blev så arg och besviken på mig själv,
lovade att det aldrig ska få hända, dessutom vet jag inte
vad det är han springer fram till, en aggressiv eller rädd hund kanske?
Jag bad tanten så mycket om ursäkt men hon var med all rätt inte glad
utan gick bara iväg.
Men nog talat om detta, vi tränade agility så länge vi båda orkade i värmen
och sen gick vi hem igen. Väl hemma bytte jag i stort sett bara hund
och hämtade Valles dragsele och kättingar och gick en sväng med honom.
Nu har jag precis duschat av mig och ska käka lite sen lunch.
Ett långt inlägg idag, men man måste skriva av sig ibland :)
-Elin- Maaaaaaat...
Kommentarer
Postat av: Katarina
Dåliga hundägare är ett otyg som alltid får mig rosenrasande. Vi har råkat ut för tre fullkomliga idioter vars hundar vid flera tillfällen har skrämt livet ur Nanna. Första gångerna stirrade jag bara argt på dem och gick min väg, men numera både skriker och svär jag. Jag som annars aldrig svär...
Trackback