Idag blev jag så glad! Jag har fått tänka om helt vad gäller träningen
med Valle, det som funkar på Viggo funkar inte på Valle.
Men idag kom ett stort framsteg, Valle satt fot och så skulle jag svänga
lite åt höger, och han hängde med! Blev verkligen skit glad, nu förstår
han vad jag vill. Detta hände inte bara en gång, jag berömde
han en massa och testade det lite senare igen, och han gjorde samma sak!

Jag har även börjat ta två steg fram och sen halt, det går bra det med.
Svårast med denna träningen kommer att bli att få honom att hålla
kontakten med mig när det finns störningar.
Men jag är såå taggad, och jag tänker banne mig inte ge mig!

-Elin- Er stridsvagn, frun

Här har varit torrt och dött som en öken det senaste,
förlåt för de kära bloggläsare.
Men denna veckan har jag vart riktigt deppig och inte
känt för något, varje gång jag vart inne här för att göra ett
inlägg fick jag ta bort allt för att det var så jäkla trist att läsa.
Bara negativt hela tiden..

Men, nu så! Vet inte vad som hände men imorse vaknade jag
upp med ett strålande humör. Tog en liten promenad med hundarna
innan frukost och sen var det iväg till skolan.
Vet inte varför jag vaknade och var så glad och trevlig idag,
kanske för att det snart är fredag och helg?
Skumt är det i alla fall, men skönt! Med den här glädjen imorse
kom också en helt ny tanke. Som en blixt från klar himmel blev
jag helt plötsligt förbannat sugen på att börja med tävlings lydnaden
igen, för er som inte vet så höll jag med på det med Viggo på allvar förut
men la av helt plötsligt då jag helt enkelt tappade sugen.

Men nu är jag riktigt taggad för att sätta igång, men inte med Viggo
utan med Valle! Han är en arbetsmyra utan dess like och med rätt
motivation kan han hålla på i evigheter nästan, jag såg alla möjligheter framför
mig. När jag kom hem idag plockade jag fram min gamla Lydnads bok som
Memea Mohlin har gjort, läste noga och började så smått med Valle i köket.
Det märks hur olika Valle och Viggo är att jobba med, jag får helt och hållet
ändra taktik med Valle. Men det är betydligt bekvämare med en lite större hund.

Jag kommer att gå riktigt långsamt fram i störningsträningen med Valle,
inomhus och på tomten går det att få hans uppmärksamhet lätt som en plätt
men kommer man ut ifrån huset och det finns något annat som lockar är han
svår att plocka upp igen, så jag måste jobba på en bra karamell och vara
försiktig så att vi inte går för fort fram.

Lite konstigt känns det, innan hade jag tänkt vänta med lydnaden tills
med nästa hund som antagligen kommer bli en kelpie eller schäfer.
Men varför inte med Valle?

Nu behövs det inköpas lite grejer också, en större apportbock i trä till exempel..

-Elin- Nu är jag en av er, lydnads folket!