Såg denna bild på facebook imorse, och jag började tänka..
Det är jättebra faktiskt, nu tänker jag inte på hundar som är
rädda för oljud men på deras öron och alla andra djurs öron
för den delen! Jag kollade på någon dokumentär för hundra år
sen om hur djuren påverkas av detta smällande.

Vissa fåglar till exempel.. Man har sett koltrastar som inte kan höra
masken i backen och går miste om mat, för att den haft otur och vart
för nära. Hur dom visste det har jag ingen aning om, men men!

Våra hundar har aldrig vart rädda för oljud, inte våran första hund heller.
Valle börjar skälla och kollar sig förvånat omkring när det smäller första gången,
sen är han tyst. Viggo bryr sig inte för fem öre..
Vi köper aldrig fyrverkerier längre. På nyår ska mamma och Per bort
till min morbror och tanken är att bjuda hem vännerna.
Om det inte blåser för mycket, skickar vi upp några Khom Loy som jag köpte sist
jag var i Thailand.

Visst är fyrverkerier jättefina att titta på, men nej, för djurens skull!

Nu är julen över och jag har börjat planera och ladda inför nyår!
Hoppas alla hade en härlig jul med nära och kära, för det hade jag!
Igår var jag hos pappa, och en julklapp var särskilt högt uppskattad,
nämligen ett trimbord! TACK säger jag bara! Nu blir det inge mer böjande
på ryggen när hundarna ska klippas eller borstas.

Bordet är stort, så jag kan ha Valle på det också.
Även fast han är mammas och Pers hund är det frivilligt jag som står
för klippandet! Tycker det är skit kul och jag har blivit mycket bättre
på det nu! Övning ger faktiskt färdighet!

Kan även ha Valle på bordet när klorna ska klippas, Viggo med för den delen.
Fast jag brukar ha dom liggande på rygg i knät, så med Viggo kanske det
fortsätter så, det känns lättast och bekvämare!

-Elin- Make a wish

Min midsommar spenderades i våran båt i Kungsviken.
Det var lugnt, bara pappa, mari, "lilla" storebror Mathias och
hans polare Mikael.
Och så var Viggo med.

Det gick bättre denna gången, sist vi var i båten
skulle Viggo skälla så fort någon gick förbi på bryggan.
Han började pipa och yla så fort vi reste oss, för att
inte tala om vilka ljud han gjorde när jag hoppade av
båten och han var kvar..
Detta beteende drev mig till vansinne,
men han är inte van vid miljön. Han var med på båten två
gånger som valp, sen dess har det la blivit en gång om året.

Men det gick bättre denna gången, jag fick förklarat för alla
att absolut inte dadda med honom om han verkar rädd eller osäker.
Han har nämligen inte känt sig helt säker på att ta sig runt på våran
båt, fastän den är skit stor.
Så, ibörjan vågade han inte hoppa ur sittbrunn och jag tröttnade
rätt fort på att lyfta ur honom. Så jag sa istället bara helt enkelt,
kom igen! och så hoppade han ur som han inte gjort annat.
Han klarar mer än han tror.
Det gick även bra med min bror Mathias, som Viggo träffar ungefär
3 gånger om året som jag berättat innan. Dom har blivit riktiga polare ;)
Mathias är ju som sagt ingen djur älskare så som jag är, men när Viggo
gick fram för att gosa så blev han så förvånad att det blev en riktig mysstund.

Mikael gick det också bra med, Viggo skällde på honom en gång.
Jag sa till Mikael (som jag får göra med alla) direkt när vi träffades att
total ignorera Viggo, och det gjorde han. Han var framme för att nosa
en gång, han vifftade på svansen när Mikael sa hej helt vanligt utan att
titta på honom och somnade faktiskt vid Mikaels fötter vid ett tillfälle.

Se, vad bra det går när folk lyssnar på mig! Vem känner Viggo bäst, liksom?
Hur som helst, midsommar i Kungsviken brukar innebära ganska lagom med
folk. Det regnade till och från, men det var faktiskt en del folk där endå.
En kvinna med en flatcoated stod i närheten när vi tittade på dom som hoppade
runt midsommar stången, den ville gärna hälsa på Viggo,
hunden fullständigt släpade iväg sin ägare mot oss och jag väntade på att
hon skulle säga till den eller åtminstånde få stopp på den.
Men icke, hon försökte i alla fall slå in backen.
Mathias som stod brevid mig sa då att vi kanske ska flytta på oss?
Nej, hon ska kunna hålla sin hund sa jag högt så hon skulle höra.
Och det gjorde hon nog, för hon fick med sig hunden och gick iväg.

Vi sov över i båten och på lördagen åkte vi för att hälsa på min farmor och farfar
på deras nya sommar ställe, jätte mysigt har dom fått det!
Senare på kvällen var det fest.
Idag har jag faktiskt inga planer mer än att träna så mycket det går med Viggo.
Huvudet är inte riktigt med, har sovit otroligt dåligt det senaste dagarna.
Det blir att lapa kaffe och ladda fickorna med godis och leksaker och köra Rally.
Det är ju mindre än en vecka kvar till tävlingen!

Hur mår Valle då? Jo, han är pigg och glad. Har inte behövt ge honom mer
smärtstillande men han går fortfarande på antibiotika och ska göra i alla fall
fram till måndag, sen får vi se vad som händer och sker.
Såren har i alla fall inte blivit värre, det ser bättre ut på dom flesta
men dom större såren är vi lite mer osäkra på..

Jag är väl den enda som inte kommer bjussa på bilder ifrån midsommar,
men ja, jag erkänner, jag glömde kameran hemma.. haha, jag är kass..

-Elin- Big yellow taxi