Allting har vart väldigt tungt det senaste, det har gått upp som en sol
och ner som en pannkaka hela tiden och det har sugit musten ur mig.
Men livet är så, man mår inte alltid bra.

Jag har så otroligt dåligt samvete då Viggo har blivit lite bortglömd,
är väldigt tacksam att mamma hjälper mig med honom när jag mår skit.
Aldrig har det hänt förut, när jag mått dåligt, att jag glömmer bort Viggo.
Det kommer aldrig hända igen..
Med Viggo har jag inget att träna just nu, när det bli barmark ska vi börja
med spårningen, kanske gå en viltspårskurs så vi lär oss de nya reglerna
och sen starta i öppen klass. Jag vill även komma igång mer med agilityn,
och våga mig på en tävling!



Jag har fortfarande inte gett upp det där med lydnad med Valle,
trots att det ser mörkt ut med hur kort tid han kan koncentrera sig..
Han är mycket duktig, men det har som med allt annat stått stilla de senaste.
Nu är jag redo att ta tag i det igen, precis som jag ska ta tag i mig själv.
Röra mer på fläsket! Usch, jag gillar inte alls hur jag blivit!
Jag som alltid traskade på förut, och åt bra mat.. Nu är allt pannkaka!

Nä, skärpning Elin!

-Elin- Ordning och reda..